Sjukdomar

När ditt djur blir sjukt är det viktigt att veta att djuret får rätt behandling. Om du som djurägare förstår orsaken ökar förutsättningarna för ännu bättre vård eftersom du är den som ska sköta om djuret.

Läs mer om olika sjukdomar nedan;

Hudsjukdomar

Det första utredningssteget vid allergiutredning innebär att ta reda på om hunden har så kallad foderöverkänslighet eller foderallergi.

Det innebär att man ger en så kallad eliminationsdiet med ett särskilt utvalt allergifoder under en period. Denna diet måste hållas strikt under 8 veckors tid för att reaktionerna av det djuret inte tål ska hinna avta under dietperioden. Det är väldigt viktigt att man verkligen följer veterinärens råd och är noga eftersom det annars inte går att utläsa något resultat av dieten. Detta är det ENDA sättet att få en diagnos på födoämnesallergi/födoämnesöverkänslighet. Det finns blodprover på marknaden men de är ännu inte tillförlitliga och används därför inte av hudspecialister för att ställa diagnos.

När man väljer eliminationsdiet tar man noga reda på vad hunden ätit tidigare i livet. Principen är att man ska undvika allt hunden ätit förut och hitta för djuret helt nya protein och kolhydratkällor. Hos veterinären finns så kallade hydrolyserade foder, vars proteiner är spjälkade så att immunförsvaret inte reagerar på proteinerna. Det vanligaste är att hunden står på denna typ av foder under foderutredningen. Hydrolyserade foder har mycket högt näringsupptag och en del hundar kan bli hårda imagen.

När man är klar med eliminationsdieten görs en så kallad provokation av allt det hunden tidigare ätit på en och samma gång. Det innebär det ”gamla fodret”, hund-godis etc under 14 dagar.  Om hunden har födoämnesallergi kommer den få symtom på klåda, rodnad etc vid provokationen. De flesta hundar reagerar redan inom någon dag eller högst en vecka men det kan ta längre tid. Det är viktigt att få en reaktion vid provokationen för att verkligen kunna fastställa att hunden har födoämnesreaktioner.

Vid misstanke om luftburen allergi eller så kallad atopisk dermatit kan man göra en allergitest i syfte att tillverka så kallat allergivaccin/utföra hyposensibilisering för ditt djur. Vid allergitesten kan man påvisa vilka ämnen djuret inte tål. Det finns olika typer av allergitester antingen görs en så kallad pricktest (atopitest) i huden eller tas ett blodprov för serologitest med påvisande av allergiantikroppar.  Det går INTE att påvisa födoämnesallergi med blodprover eller pricktest.

Redan innan man tar allergitesten vet man att djuret är allergiskt om utredningen är korrekt utförd, vilket innebär att testen inte ställer diagnosen utan visar vilka ämnen just ditt djur är allergisk emot. 

Vanligast är att djuret är intolerant mot husdamms-och förrådskvalster i miljön. Vissa djur är även allergiska mot pollen, mögel, andra djurslag eller malasezzia  (jästsvamp).

Utredning av klåda på katt

En del katter drabbas av besvärande klåda eller sår i huden vars orsak måste utredas. Klåda kan yttra sig på många olika sätt genom att den slickar, biter, krafsar sig och putsar sig överdrivet. Katten kan få sår, hudförändringar med rodnad eller tappa eller slicka bort päls. 

En del katter utvecklar det så kallade eosinofila granulomkomplexet som är ett syndrom med upphöjda ofta rodnade och såriga förändringar i huden. Ett annat vanligt symtom kan vara uttalat håravfall (alopeci) på buken och insidan av benen.

Utredningen syftar till att ta reda på orsaken till kattens hudförändringar och klåda. Veterinären tar olika prover som skrapprover, odlingsprover, cytologiprover eller biopsier beroende på misstanken för att kunna ge rätt behandling till ditt djur.

Hästar kan drabbas av allergier, svårbehandlad mugg eller andra hudproblem. På kliniken kan vi ta emot och utreda hudsjukdomar på häst. Rebecka Frey forskar och har publicerat flera artiklar om allergier och andra hudsjukdomar på häst och har specialkunskap inom området.

Hundar kan drabbas av kroniska tassjukdomar som furunkulos, interdigitala talgkörtelcystor eller pseudotrampdynor. Furunkulos är ingen egentlig sjukdom utan ett symtom och innebär att hårsäckarna brister och att hårsäckssekret och hårstrån sprider sig i vävnaden och orsakar inflammation. Orsakerna kan vara många, allt från allergier, demodexkvalster, belastning och friktion. Furunklerna kan vara sterila eller infekterade och ofta ses varsekret eller blodsekret. De orsakar smärta och hunden är ömfotad och slickar sina tassar. Undersökning av veterinären syftar till att ta reda på grundorsaken. Ju tidigare diagnosen ställs och hunden får behandling ju mindre risk för kroniska förändringar.

Vissa hundar drabbas av så kallade interdigitala hårsäckscystor som har en annan orsaksbakgrund. Klassiska symtom är att man kan känna en noduli (knöl) mellan yttersta tårna och den fistulerar (spricker)ofta mellan tårna. Nodulin innehåller talg- och hårsäckssekret i flera lager och är ingen primär infektion. Den uppstår egentligen på undersidan av tassen men symtomen upptäcks oftast först när den spricker mellan tårna. Huden bredvid den yttersta trampdynan blir förtjockad på grund av  friktion och felaktig beslastning, vilket ses som en  så kallad psuedotrampdyna. Den förtjockade huden vid tårna gör att innehållet i cystan inte kan tömmas utan sekretet byggs upp och töms tillslut mellan tårna. Syndromet drabbar stora hundraser och är vanligt på labrador retriever och golden retriever men kan ses på de flesta raser. Orsakerna till detta syndrom är inte helt klarlagt men många samverkande faktorer bidrar som vissa hudsjukdomar som allergier, belastning och friktion av tassarna, övervikt, artros men ibland finns ingen bakomliggande orsak.

trubbnosar och en del andra raser ses en annan variant av dessa tassförändringar. Grundproblemet är utveckling av så kallade psuedotrampdynor eller falska trampdynor bakom tårna beroende på belastning, friktion och felaktig benställning. Psuedotrampdynorna leder till inkapslat hårsäckssekret som fistulerar mellan tårna. Detta börjar många gånger i tidig ålder men blir alltmer kroniskt och smärtsamt för hunden.

För IDC och psuedotrampdynor  är laserkirurgi oftast den bästa behandlingsformen.

SLO är en klolossningssjukdom på hund som drabbar samtliga klor på en i övrigt frisk individ. Det som skiljer denna sjukdom från vanliga klobrott är att flera klor drabbas inom kort tid och att klon lossar från sitt fäste, vilket menas att klokapseln släpper i sin helhet.

Det klassiska förloppet är att flera klor lossnar inom 1 till 2 månader genom att klon lyfts upp från sitt fäste i klofalsen och ofta ses ett hålrum mellan klon och pulpan. På en del individer är klofalsarna variga och ömma medan på andra finns det inga tecken på infektion. Det kan även vara så att vid undersökningen av klorna upptäcks att flera klor redan lossat utan att hunden visat tydliga symtom. De klor som växer ut efter skadan är onormala i sin form och saknar ofta det yttre skyddande lagret. Klorna återfår aldrig sitt normala utseende om de drabbats av SLO.

Orsaken är en immunologisk attack mot själva klofästet. Vissa raser är mer drabbade än andra bland annat Gordon Setter, Bearded Collie och Riesen Schnauzer men alla hundar kan få sjukdomen.

Behandlingen syftar till att hindra fortsatt sjukdomsförlopp innan alla klor är skadade eller förhindra återfall i sjukdomen. Sjukdomen går inte att bota.

 

Vid det akuta förloppet ges oftast smärtlindring och klor som är lösa och gör ont kan behöva plockas bort. För att förhindra fortsatt förlopp behandlas dels med extra fettsyretillskott av omega 3/6 fettsyror och mediciner som  exempelvis kortison .

För din hund innebär SLO vanligen en livslång sjukdom med olika grader av problem och behov av medicinering. De flesta fortsätter livslångt på någon form av medicinering men en del kan klarar sig på enbart fettsyrerikt foder. Skadade klor kan behöva filas och lackas istället för vanlig kloklippning och klorna återfår vanligen inte sin vanliga styrka eller form igen efter SLO, vilket innebär en ökad risk för ”vanliga” klobrott. Ofta växer klorna dåligt på en hund som haft SLO.

Återkommande öroninflammationer bör man utreda för bakomliggande orsak annars riskerar förändringarna i örat och hörselgången bli kroniska. Allergier är en av de vanligaste diagnoserna när hunden får besvärande öroninflammation och på en del hundar det enda symtomet på allergin. Vid allergin ses klåda, rodnad, svullnad och ökad vaxproduktion i örat ofta med sekundär svampöverväxt. Om det inte behandlas på rätt sätt kan det gå över i mer svårbehandlade bakterieinfektioner i öronen och tillslut leda till mellanöroninfektioner. När det gått så långt måste man ofta spola öronen i narkos med hjälp av videootoskop. Det görs för att kunna få bort allt sekret och för att kunna se om trumhinnan är skadad och i så fall även spola mellanörat.

Övriga sjukdomar

Tumörer eller knölar bör kontrolleras av veterinär. Vid undersökningen görs först en bedömning av djuret och hur tumören sitter. Veterinären tar sen oftast ett så kallat cytologiprov från tumören vilket innebär att man sticker med en kanyl i tumören, suger ut vävnadssceller och sen mikroskoperar. Det är ett snabbt och smidigt sätt att få veta om det rör sig om en god eller elakartad tumör.  Vid misstanke om en elakartad tumör kan även blodprover, röntgen eller ultraljud göras för att se om det redan finns en spridning av tumörceller.

Kräkning och eller diarré är vanligt både på hund och katt.  Symtom att vara vaksam på är intensiva kräkningar eller om diarrén är ihållande så  djuret riskerar bli uttorkat. Unga och små djur blir snabbare dåliga av uttorkning. Orsaker kan vara många, att djuret ätit i sig något olämpligt, infektioner eller satt i sig  något främmande föremål som exempelvis leksaker som sätter sig fast i tarmen.

Är allmäntillståndet inte så påverkat, djuret har ingen feber och kräkningarna eller diarrén är inte så intensiva kan man börja med att ge djuret tarmstabiliserande pasta eller tabletter som Canicure eller Prokolin i  2-3 dagar. Ge även skonkost i några dagar. Det är bra att dela upp dieten i mindre portioner flera gånger per dag för att djuret ska behålla det.

När djuret varit bra i magen i några dagar kan man sen successivt gå tillbaka till det vanliga fodret.

Sockersjuka på hund drabbar ofta medelålders hundar och är vanligast på tikar efter löpet. De dricker mycket, har ökad aptit, blir slöa och kan tappa i vikt.

Sjukdomen diabetes innebär att bukspottkörteln inte producerar tillräckligt av hormonet insulin eller  att cellerna inte svarar på insulinet. Insulin är livsviktigt för att reglera blodsockret i kroppen. Vid sockersjuka  blir nivåerna höga i blodet men cellerna kan inte ta in  sockret utan "svälter". Diagnosen ställs via blod-och urinprov.

Sockersjuka på katt drabbar främst överviktiga katter. Bidragande är att katten äter för mycket kolhydratrikt foder. På vissa katter där sjukdomen inte gått så långt kan ändring av fodret räcka som behandling. I andra fall måste man ge insulinsprutor, åtminstone i början, men om sockernivån stabiliserar sig  kan man ibland slippa att ge sprutorna på sikt.

Det viktigaste när man ändrar kosten på katter med diabetes är att försöka minimera mängden kolhydrater och ge ökad mängd proteiner istället. En rekommendation är att enbart ge våtfoder eftersom torrfoder innehåller mycket mer kolhydrater än våtfoder och dessutom går katterna ofta ner i vikt på våtfoder.

Livmoderinflammation (pyometra) är en sjukdom som framförallt drabbar medelålders och äldre tikar efter löpet. Klassiska symtom är att tiken blir hängig, får feber och dricker och kissar mycket. En del får tydliga flytningar men livmodern kan även vara stängd och då syns inga flytningar. Grundorsaken till sjukdomen är en hormonell rubbning i livmodern som gör den mottaglig för bakterier. Livmodern förstoras och fylls med varsekret. Om inte tiken får hjälp klarar hon sig inte eftersom infektionen leder till en kraftig blodförgiftning och njurpåverkan. Behandlingen av livmoderinflammation innebär att man opererar bort livmoder och äggstockar. Enbart antibiotika hjälper inte eftersom det inte är en primär infektion. 

Har din tik tecken på flytningar eller dricker mycket efter löpet ska du alltid söka akut till veterinär.

Hundar kan drabbas av urinvägsinfektion, vilket innebär  infektion med bakterier urinvägarna. Typiska symtom är att hunden får trängningar och vill kissa ofta och ibland kan man se blod i urinen. Ibland ses även ökad törst eller feber. 

Vid veterinärundersökningen tas helst urinprov via så kallad cystocentes, dvs ett sterilt urinprov från urinblåsan med hjälp av ultraljud. Med ultraljudet kan man även se om det finns andra förändringar i urinblåsan eller bakomliggande orsaker till infektionen som exempelvis urinsten. 

Urineringsbesvär på katt kan innebära svårigheter att kissa med trängningar,  blod  i urinen eller i värsta fall helt stopp i urinröret så katten inte kan kissa. Orsakerna kan vara  flera med samlingsnamnet FLUDT  (Feline Lower Urinary Tract Disease); 

Idiopatisk cystit: en smärtsam inflammation i urinblåsan orsakat av att kristaller, proteiner och blod läcker ut i urinen och kan plugga igen urinröret. Blir det stopp är det ett livshotande tillstånd.

Urinstenar: olika typer av urinstenar kan bildas som alla kan leda till urinstopp hos hankatter.

Bakteriell urinvägsinfektion: ovanligt hos katter utan andra hälsoproblem, som diabetes eller njursjukdom.

För att utreda orsaken och kunna sätta in rätt behandling behöver veterinären ofta både göra ultraljud och ta urinprov med olika analyser.

 

 

 

Har du fler frågor?

Kontakta oss på hjälper vi dig!