Utredning av Öronsjukdomar

Öroninflammation på hund kan orsakas av många olika bakomliggande sjukdomar men den allra vanligaste orsaken till återkommande öroninflammationer är allergiska hudproblem. Hundar med allergi kan som enda symtom ha klåda och inflammation i öronen. Eftersom djuret inte blir friskt från sin allergi, utan man håller sjukdomen i schack, är det väldigt viktigt att behandla allergin och öronen på rätt sätt, annars blir det lätt kroniskt inflammerat och är alltmer svårt att vända sjudomsprocessen och skapar allt större besvär för hunden. 

Om undersökningen av din hund gör att veterinären misstänker bakomliggande allergi kommer man att göra en allergiutredning.

Andra orsaker till återkommande öroninflammationer kan vara hormonella problem som hypotyreos (sköldkörtelproblem), keratiniseringssjukdomar (sjukdomar i övre hudlagret med torr/fet hud) eller hudparasiter.

Örats anatomi kan delas in i öronlapp, yttre/vertikala hörselgången, horisontella örongången, mellanörat och innerörat. Trumhinnan avdelar ytteröra och mellanöra och sitter som en tunn vägg innan mellanörat. Den delen som är synlig vid en vanlig undersökning är den yttre delen medan man med ett otoskop kan inspektera horisontella delen. Mellanörat kan endast ses via CT-röntgen.

Se bild nedan på anatomi i bildgalleriet

Faktorer som kan predisponera för otit är olika rasers utseende eller päls. Det gör att vissa raser kan ha större problem än andra och att anatomin eller utseendet i hörselgången spelar roll men sällan är det som orsakar problemet. Exempelvis kan raser med mycket päls i öronen ge problem OM de dessutom har allergiska problem för då kommer pälsen bakas ihop med sekret och göra att sekretet ansamlas i öronen. På friska hundar är pälsen vanligen inget problem. Predisponerande faktorer för olika raser ses hos exempelvis shar-pei som har väldigt trånga hörselgångar och öppningen ned till horisontella delen kan vara liten och trång. Amerikansk cocker spaniel kan vid öroninflammationer utveckla kroniska förändringar redan i tidig ålder med förstorade körtlar och förtjockad hud i hörselgången som ger en trång hörselgångskanal. Trubbnosade hundar har ofta trånga hörselgångar där mellanöra även är ihopträngt med vätska i mellanörat. Andra predisponerande faktorer kan vara hundar som badar mycket och får fuktiga öron eller överdriven och felaktig öronrengöring.

Vid en öroninflammation på grund av allergi blir hudens normala flora rubbad vilket ger en ökad förekomst av jästsvamp (Malassezia) och bakterier (Stafylokocker) på huden och i öronen. Detta kallas dysbios och är väldigt vanligt vid allergiska problem men även vid andra hudsjukdomar. När förekomsten av jästsvamp ökar kliar det ännu mer i öronen och det driver på sjukdomsförloppet och till slut blir öronen infekterade. Vid en kraftigt rubbad normalflora kan öronen infekteras med Pseudomonas som är en svårbehandlad bakterie som ger varbildning med sår och smärta i hörselgången med risk att även mellanörat drabbas på grund av trumhinneskada. 

Vid en undersökning av örat ingår i de allra flesta fall en cytologi, vilket innebär provtagning med tops i hörselgången, och att man tittar på celler och mikroorganismer i mikroskopet. På cytologin kan man se om det är jästsvamp, bakterier med eller utan inflammation. Cytologiprover ger snabb vägledning om graden och typen av dysbios men även om andra problem som exempelvis biofilm eller vid återbesök om infektionen är avläkt. Odling från örat tas i vissa fall men cytologiprovet är oftast mer avgörande för valet av behandling.

Öroninflammation gör ont och vid infektioner är det vanligt med sår i hörselgången. Det är viktigt att använda rätt teknik vid undersökning av örat för att inte djuret ska bli rädd och få ont vid undersökningen. Det är även väldigt viktigt att djurägaren lär sig hur man ska hantera hunden vid rengöring eller behandling. Vi har lång erfarenhet av detta och ger gärna råd om hur man ska göra för att minska risken för obehag. Eftersom många hundar har återkommande öroninflammationer under hela livet, är det viktigt att det inte leder till stress och obehag för djuret.

Kronisk öroninflammation uppstår i örat efter upprepade öroninflammationer och innebär att hörselgången blir permanent svullen och trång. Huden blir förtjockad och körtlarna blir överaktiva med ökad ansamling av sekret i örat. Hörselgången kan bli så förändrad att den omvandlas till benvävnad som inte kan läka av utan ger kroniska förträngningar av hörselgången. Det uppstår även sekundärinfektioner i örat och som kan gå in till mellanörat om trumhinnan värker sönder. Vid infektion i mellanörat är det risk för balansrubbningar och nervpåverkan eftersom nerverna i mellanörat kan påverkas av inflammationen. Hunden har även mer smärta och värk.

Pseudomonas är en bakterie som kan ge allvarlig infektion av hörselgången med sår och smärta som följd. Ofta leder infektionen till att trumhinnan spricker och att hunden får mellanöroninfektion. Pseudomonas kan inte infektera ett friskt öra utan drabbar hundar med upprepade öronbesvär exvis vid allergier, men när det väl blivit en infektion måste den behandlas. Bakterien är av naturen resistent vilket gör den svårbehandlad men vad som ytterligare gör den svårbehandlad är att den bildar så kallad biofilm. Biofilm ses som slemmigt sekret i hörselgången och gör att bakterien kapslar in och skyddas så antibiotika inte kan nå in. För att kunna bli av med Pseudomonas behöver man tvätta och skölja örat med speciella rengöringar som löser upp biofilmen. Oftast krävs det narkos och spolning med videootoskop för att det ska bli helt rent och för att kunna undersöka hörselgången. Detta görs för att hunden har så ont, men även för att det först efter rengöringen gör att man med videootoskopet kan se om trumhinnan är skadad och infektionen gått in till mellanörat.

Öronspolning med videoendoskop är en specialutrustning där man med en videokamera kan se hela hörselgången, trumhinnan och in i mellanörat. Under spolningen ser man allt man gör på en videoskärm och kan effektivt spola rent hörselgången ned till trumhinnan. Det ger även möjlighet att punktera trumhinnan för att kunna provta och spola mellanörat om det behövs. Man kan även lättare operera ut tumörer eller ta biopsier på vävnadsförändringar via denna teknik.

CBCT-röntgen (DT-röntgen) eller skiktröntgen är en avancerad röntgen som skapar 3-dimensionella bilder av skallen och mellanöronen. Utan denna diagnostik kan man inte se graden och omfattningen av förändringar i mellanörat. Vi har en så kallad CBCT (Verity Vet) som är en mindre CT lämpad just för denna diagnostik. Bildkvaliteten är mycket hög och ger detaljgranskning av de små vävnadsstrukturerna i örat. Vid CBCT räcker det att djuret får lugnande medicin. Scanningen tar inte mer än 40 sekunder. Vi läser av de flesta bilderna direkt men i vissa fall skickas de för extern granskning till radiolog (röntgenspecialist).